Inlägget nedan är bara till mig för att jag ska få lite perspektiv på tillvaron. Skrev det i höstas i iphone-anteckningar...
Pengar är ju en SMÅSAK i sammanhanget! Bara en har råd till att båda päronen är hemma så är jag nöjd. Ni får komma hem till oss på middag om det kärvar. Eller, det får ni ändå.
Att vännerna börjar göra bebisar stillar iallafall min längtan efter att detta måste göras just precis NU.
Jag blir lätt ivrig. Vill lära mig tålamod och att göra en sak i taget på riktigt. Som att t.ex. läsa i en bok utan att störa mig själv med att spela Candy Crush mitt allt. Eller som att rita eller måla något som känns färdigt och inte bara skiss/kladd. Den förmågan vill jag öva upp innan bebisen dundrar in. Eller ut.