vardagens under

Jag känner mycket för bloggen just nu. Ett par gillanden på Fejset på en länk hit får mig att vilja bränna på med inlägg.

Irritation på småsaker som blir större saker, hur gör man för att inte låta sånt ta över all den tid och energi som ska gå till viktiga saker, såsom min utbildning?

Nu kan jag säga det och känna det på riktigt: Jag längtar efter att börja jobba. Men ja, jag vet att gräset alltid är grönare, så jag försöker att ändå njuta av detta splittrade, odisciplinerade, tidsslösande studentliv så länge det varar.

Imorgon far min syster till NYC för att stanna i drygt 2,5 månader. Det kommer bli speciellt att vara hemma utan att ha henne som en jourhavande sms-/ringa-om-vad-som-helst-person-7-ggr-om-dagen. Mest tråkigt och ledsamt, men också lite spännande med en ny sorts tillvaro. Sen är jag ju glad för hennes skull också!

Finns det något bättre än att resa till främmande länder?

FRÅGA!

Mottager tacksamt tips på hur man får mer tid i sitt liv.

Är det take away som gäller?
5 h sömn/natt?
Telefonkö och joggingrunda samtidigt?
Bajsa i duschen?

Har jag för höga ambitioner?
Jag är en barnlös student!
Varför denna omotiverade stress?

STRESSEN

över allt jag vill göra. ORKEN som inte alltid är på topp. FÖRKYLNINGAR som lappar över varandra. TRÄNINGSKLÄDERNA som glor på mig med snopna ögon. BOKHYLLAN som fylls på med olästa mästerverk. VETEMJÖLET som blir bostad för baggar. TIDEN som tycks ticka i racerfart. MÅLNINGARNA som påbörjades i somras samlar DAMM i sovrummet OBÄDDAD säng OSORTERADE pappersHÖGAR halvanvända strumpor i HÖGAR som ska användas NÅGON GÅNG.

- ungefär sådär känns det nu, men jag är glad ändå, mest förundrad över tillvaron!