ÅSIKTER!

Är det inte härligt att ha nära till sina känslor, att brusa upp och bli upprörd, över små som stora ting? Förra veckan såg jag en tjej på tuben som satt och antecknade frenetiskt. Jag stod liksom bakom henne och kunde inte låta bli att tjyvkika. Det lilla jag hann se vittnade om att hon skrev en insändare, en arg sådan, till "den kvinna som filade naglarna på tunnelbanan mellan XX och XX den X/X-09" [...] "det kunde ha varit värre" [...] "du kunde ha petat naglarna, men" [...] o.s.v...

Läste detta i DN och tog åt mig: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/03/13/sminkning-infor-andra-2173 Jag sminkar mig nämligen ofta på t-banan på väg till skolan och tycker det är ett alldeles utmärkt sätt att effektivisera morgonen på. Bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker om den saken och om sanningen ska fram tror jag faktiskt inte att det är någon som orkar ägna energi till att bry sig om mina skönhetsbestyr. Eller som etikettexperten i DN skrev: "man får stå ut med en del olater".

Nu är det inte sagt att jag är så kontrollerad och uppe i mitt eget att jag inte irriterar mig på andras tunnelbanevanor... Kids som med högsta volym spelar något spel på mobilen, eller som "chatsms:ar" med högsta mest bisarra sms-signalen som inställning, kostymgubbar som försöker se viktiga ut med portföljen i knät och laptopen uppfälld på den ("det är så mycket nu så jag måste jobba mellan skogskyrkogården och slussen") OCH en såndär mobiltelefon I örat där han pratar viktigt med någon "mmm jag är inte på kontoret nu... blablabla" - SUCK! Då byter jag vagn. Och så tycker jag det är riktigt vidrigt att åka kollektivtrafik fredag och lördag 22-05, nästan olidligt och då kan man inte ens byta vagn! Bäst att stanna hemma så man slipper stå ut med alla olater.